Huliganer i svensk fotboll: historia, firmor och tillträdesförbud

Huliganer är personer som ägnar sig åt organiserat våld i en fotbollsklubbs namn, oftast i samband med matcher mot rivaliserande lag. Fenomenet har funnits i svensk fotboll i över hundra år och märks fortfarande genom bengaliska eldar på läktarna, uppgörelser långt från arenorna och ett jämnt flöde av tillträdesförbud varje säsong.

Vad är en huligan och varifrån kommer ordet?

Huliganism kallas det våld som utövas av supportergrupper med koppling till ett idrottslag, i praktiken nästan alltid inom fotbollens högre divisioner. Utövarna kallas i dagligt tal ofta fotbollshuliganer, även om beteendet lika gärna kan riktas mot spelare, domare eller vanliga matchbesökare som mot rivaliserande firmor. Ordets ursprung är oklart, men en vanlig förklaring är att det kommer från Patrick Hooligan, i vissa källor stavat Houlihan, en irländsk gangster som var verksam i London i slutet av 1800-talet och vars gäng gav namn åt fenomenet i brittisk press. Till skillnad från spontant läktarbråk handlar dagens huliganism ofta om organiserade uppgörelser mellan så kallade firmor, grupper som planerar möten i förväg och medvetet håller sig borta från arenan och polisens uppsikt.

Hur uppstod huliganismen i svensk fotboll?

Det första dokumenterade läktarbråket i Sverige inträffade 1913 under en match mellan Örgryte IS och IFK Göteborg. Sex år senare, 1919, dömdes en man i Sandviken för att ha slagit en domare medvetslös, landets första fotbollsrelaterade brottmålsdom. Under 1920-talet skrev polisen rapporter om hur anhängare till Djurgårdens IF och AIK gjorde upp bakom Stockholms stadion efter matcherna. Den första riktigt organiserade firman räknas som Hammarbys Sätraligan, aktiv mellan 1979 och 1985, en grupp som låg bakom flera våldsamma upplopp kring hemmaarenan och som förutom våldet också introducerade Casual-modet i Sverige, en klädstil som vuxit fram på fotbollsläktarna i England redan under sent 1970-tal och som fortfarande syns bland firmamedlemmar idag. Undergrupper som AIK Youth Squad har senare byggts upp specifikt för att fostra in nya ungdomar i firmakulturen.

Vilka är de etablerade huliganfirmorna i Sverige?

Nästan varje storklubb har historiskt haft en egen firma. Till Hammarby IF hör KGB, Kompisgänget Bajen, med Brödraförbandet som undergrupp. Firman Boys är knutna till AIK och har sin egen ungdomsgren, AIK Youth Squad. Djurgårdens IF har DFG, Djurgårdens Fina Grabbar, med Djurgården Yngsta och Natural Selection Stockholm som undergrupper. Wisemen tillhör IFK Göteborg och har Gothenburg Youth Firm som yngre gren, medan GAIS har Skogspatrullen och Helsingborgs IF har Frontline med undergruppen Helsingborg Yngre. Firmorna lever sida vid sida med klubbarnas öppna, ofarliga supporterkultur, den som fyller läktarna med sång och koreografier snarare än planerade slagsmål.

Hur stort är problemet idag?

En kartläggning från Dagens Nyheter rankade 2013 klubbarna efter antal registrerade högrisksupportrar: Hammarby toppade med 122, tätt följt av AIK med 119, IFK Göteborg med 105, Malmö FF med 76 och Djurgården med 64. Tio år senare, 2023, utfärdades totalt 224 tillträdesförbud till allsvenska arenor, flest för supportrar knutna till Malmö FF, AIK och Hammarby, och polisen har pekat på en tydlig radikalisering i gruppen de senaste åren. En granskning från Expressen av 128 personer med tillträdesförbud visade att 99 av dem sedan tidigare var dömda för brott, sammanlagt 567 stycken, och att 35 dömts för doping- eller narkotikabrott. Åldrarna spänner från 16 till 59 år, men de allra flesta är under 25 och flera hade begått sina första ordningsbrott redan som tonåringar. Flera av avstängningarna handlade om att ha tänt bengaliska eldar på arenan, något som gång på gång skrämt barnfamiljer på plats. Polisens underrättelseenhet har dessutom klassat vissa risksupportergrupperingar kopplade till IFK Göteborg som kriminella nätverk, ett arbete som enligt polisen handlar om att sätta ljuset på hela supporterkulturen snarare än att peka ut enskilda fotbollsentusiaster. Enskilda incidenter har också riktats mot klubbarna själva: Örgrytes huligangruppering Red Fans Klan attackerade klubbhuset efter en svag säsongsinledning 2009 och hotade dessutom tränarens familj i hemmet, ett exempel på hur våldsamt engagemanget kan bli utanför själva läktaren.

Vad gör samhället och klubbarna åt huliganismen?

2009 lämnade den statlige utredaren Per Lindqvist ett förslag till dåvarande justitieminister Beatrice Ask om hårdare tag mot huliganismen. Fram tills dess kunde bara klubbarna själva ansöka om tillträdesförbud, men förslaget gav även polisen den rätten och öppnade för snabbare avstängningar via åklagare, enligt SvD:s genomgång av utredningen. Utredningen föreslog också förbud mot pyroteknik på läktarna och mot att ta sig in på planen eller kasta in föremål, med böter eller fängelse i upp till sex månader som straff, och lagändringarna trädde i kraft den 1 juli samma år. Sedan dess har även ett maskeringsförbud införts på svenska fotbollsarenor, och klubbarna har byggt ut kameraövervakningen kring sina hemmamatcher. Enligt en SIFO-undersökning från 2005 uppgav ändå 37 procent av svenskarna att rädslan för huliganer var ett skäl till att de undvek fotbollsmatcher, en siffra som visar hur mycket förtroende som fortfarande står på spel i Sverige.

Vad säger forskningen om vilka huliganerna är?

Idrottsvetaren Aage Radmann lade 2013 fram en avhandling vid Malmö högskola om hur medier skildrar huliganism, och lyfte fram fem återkommande drag hos huliganerna själva: de är så gott som alltid män, våldet står i centrum, alkohol och andra droger spelar ofta in, kärleken till klubben är äkta och gemenskapen i firman är det som håller ihop gruppen. Enligt Radmann bidrar medierapporteringen till att förstärka bilden av huliganen som enbart våldsam, medan firmamedlemmarna själva gärna beskriver sig som gentlemen som bara vill göra upp med likasinnade, långt från vanliga matchbesökare.

Finns huliganism i andra sporter än fotboll?

Fenomenet är starkast kopplat till herrfotbollens högsta serier, men det förekommer även inom ishockey och bandy. Linköpings HC räknas som den klubb inom ishockeyn som har flest registrerade högrisksupportrar, och matcherna mot HV71 har vid flera tillfällen dragit med sig bråk på och kring arenan. Inom bandyn har det bland annat blossat upp sammandrabbningar mellan supportrar till Västerås och Bollnäs.

Är huliganism och supporterkultur samma sak?

Nej, och det är en missuppfattning som ofta stör den stora majoriteten av svenska fotbollssupportrar. Läktarkulturen med tifon, sång och bortaresor handlar om att stötta laget, medan huliganismen är en liten, våldsbejakande minoritet som medvetet håller sina uppgörelser borta från den vanliga publiken. De flesta klubbar arbetar aktivt för att skilja de två åt, både genom dialog med supporterföreningarna och genom en hårdare linje mot dem som bryter mot ordningsreglerna.